Lyrikanalys, Strövtåg i hembygden

Strövtåg i hembygden, Gustaf Fröding  (1896)

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.


Rubriken Strövtåg i hembygden skulle kunna mena på det mesta, min uppfattning var dock att det skulle innebära att den handlade om ett par människor som lugnt och rofyllt går längs sin hembygd. Det var dock inte riktigt så jag tolkade dikten, som jag uppfattade handlar om en person, kanske Fröding själv, på obestämd plats, som ser tillbaka i tiden och saknar sin bortgångne far, eller sin barndom. Detta förmedlar han till en obestämd person. Dikten går att tolka på olika sätt och kan därmed ha olika handlingar, beroende på läsaren. Det har mest troligt något att göra med det som har varit men inte finns kvar i alla fall. 

Fröding förmedlar motiv som är tydligt kopplade till handlingen, inget konkret motiv men exempelvis "Ta vara på det du har", "Allting har ett slut" eller "Minnena finns alltid kvar". Han ger en ganska optimistisk syn på situationen, trots hans dystra tankar, vilket balanserar känslan mellan sorg och rofylld glad stämning. En antites hjälper till att vända känslan;    

...när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst...

Tidigare var det rofylld platsbeskrivning som efteråt övergår i en sorgsen saknad och ensamhet. Det skapar en viss intressant spänning så att man inte vet hur man ska känna. 

Tillsammans med ett ålderdomligt språk med ord som "såge" och "blott" får dikten en lite högstämd känsla och tyder på att det utspelas exempelvis i Frödings samtid på 1800- talet. Han använder även mycket rim (kalt, svalt, vit, bit, med flera) som bidrar till en jämn rytmik. Naturen och omgivningen blir levande av beskrivningar som "skogsvindsackord" och "ängarnas gungande gräs" som gör att läsaren kan se, känna och höra det författaren vill meddela. Att han skriver i presens gör att man känner sig delaktig, inte som att det hänt för längesedan eller att det kommer hända, utan att det är "här och nu".

Fröding hade vid diktens tillkomst psykiska problem och vistades ofta vid mentalsjukhus. Hans dikter hade tidigare varit glada och humoristiska men de förändrades under hans sjukdom till att innehålla olika sinnestillstånd. Strövtåg i hembygden är optimistisk till en början men slutar i allvar. Samma år som dikten skrev publicerades också hans omtalade dikt En morgondröm som väckte stor uppmärksam då den inte ansågs passande. Han hamnade i rättegång med frikändes slutligen.