Att vara eller att inte vara, det är frågan… För många kännetecknas William Shakespeares omtalade pjäs Hamlet med just detta citat. Det speglar människans velande i sina beslut, Hamlet ställs minst sagt inför olika svåra beslutstagande som han pinas av. Pjäsen utspelas under renässansens Danmark och influeras av mord, kärlek och hämnd.
Pjäsen började med dramats klimax som egentligen var en del av det dramatiska slutet. Scenen var mörk och med vissa speglande detaljer som väckte uppmärksamhet. Anslaget de använt medverkade till att förmedla den allvarliga och seriösa känslan som uttrycktes i dramat. Det började plötsligt spelas högljudd musik som omedelbart väckte den som lätt slumrade i sin stol. Spänningen var på sin topp då man effektfullt visade tillspetsade sekvenser från början. Dessa skapade ett intresse för tittaren, man ville få reda på vad som hade hänt för att pjäsen skulle leda till just detta slut som precis avslöjats.
En viktig ”point of no return” var när Hamlets döde far, kungen, sökte upp Hamlet och berättade hur han hade mördats av sin bror, Claudius. Han bad Hamlet hämnas hans död och Hamlet lovade honom att genomföra hans önskan. Efter denna punkt kunde Hamlet aldrig bli som innan igen, sinnet var genomsyrat av hämndlystnad då han fått reda på sanningen om faderns död. Han kunde inte låtsas som ingenting, efter den nya vetskapen var läget förändrat i hans liv.
Detta var dessutom den första vändpunkten i pjäsen, efter att han talat med sin far var han inte bara en sörjande pojke, bitter över att hans mor gift om sig med hans farbror så kort efter kungens död. Istället blev han en man med en uppgift och ett mål i sitt liv. Det innebar inte bara förändringar i Hamlets liv, utan även för människorna i hans omgivning. Hamlet bar sig illa åt för att han skulle verka förryckt och därmed dölja fasaden som bar på hämndlysthet och förbittring. Även mot sin älskade Ofelia ändrades hans uppförande, mot henne var han elak och fientlig. Hon älskade Hamlet och blev själv sinnessjuk av hans kärleks frånvaro, och tog senare livet av sig. Denna vändning, efter att Hamlet talat med sin far, påverkade i princip alla karaktärer och är därmed en av de viktigaste.
Den andra viktiga vändpunkten byggdes upp av flera andra förutsättningar. Hamlet satte upp en pjäs för att styrka att det hans far sagt var sant, efter att ha sett Claudius reaktion var det bekräftat enligt Hamlet. Polonius, Ofelias pappa, dog av att Hamlet misstagit honom för att vara Claudius som myglade bakom gardinen och Ofelia dog av galenskap. Dessa förutsättningar (med flera), ledde handlingen till sista delen av pjäsen som är en viktig vändpunkt. Laertes (Ofelias bror), och Claudius hade vänt sig mot Hamlet och ville göra sig av med honom. Detta avgjordes i en sista strid. Striden medförde vändningar för alla inblandande. Exempelvis, Claudius som planerat Hamlets död miste även sin fru, Laertes och sitt eget liv. Hamlet som planerat Claudius död miste sin mors och sitt eget liv. Det blev inte som tänkt för någon av de inblandade och avgjorde hela handlingens slut.
